Det går inte längre att lillebror Movitz, snart tio månader, håller mamma vaken hela nätterna. Med sitt ätande, snurrande, gosande och allmänt halvsovande. Alla mår bäst av att han är helsovande. Hela nätterna. Så i natt börjar Natti natti. Jag sitter i en fåtölj vid hans spjälsäng och tar upp honom när han glömmer av att han kan sova själv. För det måste ju vara så det funkar. Han glömmer helt enkelt av. Så jag tar upp honom och påminner honom. Och säger “Natti natti Movitz, nu sover vi gott igen”. Som en trasig LP. “Natti natti Movitz, nu sover vi gott igen”.

Kl 01.30 så har det väl varit tre-fyra gånger än så länge. Ganska lite med tanke på att det är första natten. Men jag ger mig inte. Min LP kommer att snurra många nätter. Han sover bättre. Storebror sover bättre. Min fru sover bättre, från ingenting alls. Och jag behöver inte sitta och blogga om att sova. Verkar ju klart bättre att sova. Vad gör du på natten?

Kl 02.30: Virar in sig i täcket och ser ingenting. Snabb hjälp och Natti natti. Kl 02.52: Liten prutt som måste ut. Natti natti. Kl 03.49: Man kanske ska försöka sova lite själv? Verkar ju skönt. Kl 04.30: Nej, nu vill han upp. Blir välling, men sen kan han inte somna om. Nytt försök i natt. Natt 2. Natti natti.