Just nu läser jag “Jag tror vi behöver prata faktiskt” av Jon Jefferson Klingberg. Bara hunnit 75 sidor, rapport kommer när jag är klar. Så här skriver förlaget om boken:

579AF535-A638-491D-A066-1F2115070110.jpgEn naken debut om en uppslitande skilsmässa, drömmen om den stora kärleken och vad som väntar en nybliven singelman på andra sidan kärnfamiljsdrömmen. Karl Mikael är 38 år, pappa till två barn, skribent och gitarrist i en rockgrupp - och nyss skild från den framgångsrika TV-journalisten Kristin. Just efter skilsmässan pendlar han mellan euforisk glädje över den nyvunna frihet som livet plötsligt erbjuder och den sorg han känner över det liv som hastigt tagits ifrån honom. Historien utspelar sig i Stockholm, på det nyinköpta sommartorpet, i lekparken, på klubbar, i vänners kök, på psykmottagningar, på dagis, på fester och på familjerådgivningen. Det är också en berättelse om relationerna runt berättarjaget. Vilka spricker, vilka håller? Vilka ger upp, vilka kämpar vidare och till vilket pris lever drömmen om kärnfamiljen? En berättelsen om det första året efter skilsmässan; om svartsjuka, självrannsakan, försoning, och om ljuset i andra änden av tunneln – kärleken som aldrig kan dö, men inte heller leva.