Vid alla möten fanns den där, i centrum på bordet. Till bredden fylld och varm utanpå. Den var en centralgestalt under mina småbarnsår och signalerade någon sorts trygghet där den stod. Under alla möten i Unga Örnar, protokollförda såklart, så skulle alltid den stora termosen vara med. Den rejäla med pump som räckte till alla. Kaffet i den smakade bättre än allt annat kaffe. Det bar spår av föreningsliv, stadsbidrag och långbänkar. Nu har jag en pumptermos hemma, ibland åker den med när vi ska på någon utflykt och varje gång tänker jag tillbaka på de där föreningsmötena då termosen åkte fram.